13 april 2026
Författare: Ylva
När jag gör min trumresa börjar allt med en känsla, inte en plan. Jag sätter mig där kroppen vill sitta, som om marken själv drar mig till rätt plats. Trumman ligger först tyst i knät som om den väntar på att jag ska hinna ikapp mig själv. Jag andas några gånger, inte för att...