När syskonskapet skaver, om själsliga sår och försoning

3 juli 2025
Författare: Ylva
När syskonskapet skaver, om själsliga sår och försoning

Syskonskap är en märklig och mäktig relation. Ingen annan står så nära vårt ursprung, vårt barndomsjag, våra första minnen och våra tidigaste sår. Ingen annan har hört våra skratt bakom stängda dörrar, våra gråtande andetag i kudden eller veta exakt hur våra föräldrars blickar kunde kännas och just därför kan syskonskapet också bli en plats där det skaver, där gamla sår blöder om de inte får läka.

Själsliga avtal innan vi föds

Ur ett andligt perspektiv bär många syskonrelationer på gamla band. Det sägs att vi i våra själsliga förberedelser, innan vi föds, ibland väljer att gå in i samma familj med själar vi redan mött förut, inte för att det ska vara enkelt, utan för att vi har något att växa genom, en karmisk läxa, en väg till försoning eller ett test av hjärtats styrka.

Kanske är det just därför vissa syskonrelationer känns så laddade. Storebror som alltid varit tyst men kontrollerande, lillasyster som alltid kämpar för att bli tagen på allvar. Ena parten som bär familjeansvar på axlarna som aldrig blev vuxen, andra parten som vägrar axla det som inte är deras att bära.

När gamla roller låser fast oss

Det är lätt att vi i vuxen ålder spelar upp gamla scener, utan att vi märker det. Kanske är båda vuxna, kanske har båda barn, men i varandras närhet förvandlas vi tillbaka till de där rollerna vi en gång fick, den duktiga, den missförstådda, den starka, den känsliga, den som måste ta hand om alla eller den som aldrig får göra fel.

Så ibland slår det till, det där bråket, tystnaden, känslan av att vara oförstådd. Orden som sårar, blickarna som stänger av och man undrar: “ Varför känns det så stort? Så svårt?” Det är för att syskonskap inte bara är kött och blod, det är också själ och minne, det är vårt allra första spegelrum.

Försoning är inte alltid en återförening

Att försonas betyder inte alltid att ha tät kontakt, det betyder inte att förlåta allt som varit, men det kan betyda att förstå att båda har burit, att båda längtat och att båda innerst inne, söker något som kanske aldrig uttryckts, men som känns.

Försoning börjar i hjärtat, inte i dialogen. Den börjar när du vågar se din egen smärta och andas in förståelse för den andres. När du väljer att släppa taget om kampen att få rätt och istället frågar dig “ Hur kan jag bli fri?” Syskonskap kan vara vår största spegel och vår största möjlighet till andlig tillväxt. Oavsett om vi går sida vid sida, eller på varsin stig, kan vi välja att gå i frid.

Ylva

"Ord som visar vägen inåt."

Jag skriver om hur jag använder intuition, energiläsning, tarot, symbolik och andlig reflektion för att förstå livets rörelser. Genom min erfarenhet guidar jag dig i hur man finner balans, fördjupar sin självkännedom och känner igen de subtila tecken som formar ens väg.

Senaste blogginlägg

LÄS ALLA
Intuitionen som vaknar i pulsen
Ylva
21 april 2026
Författare: Ylva
Att träna sig till intuition handlar inte om att sitta stilla och vänta på ett tecken, utan om att låta kroppen bli en del av den mediala processen. Det finns något magiskt som händer när man rör sig på ett sätt som inte bara är för prestation, utan för närvaro. Oavsett om det är...
Tärningarnas tysta språk
Ylva
15 april 2026
Författare: Ylva
Att spå med tärningar låter för många som något man gör på skoj, som om det bara vore ett spel, eller en slump som inte betyder något. Men sanningen är att tärningar kan vara ett av de mest direkta och ärliga verktygen när man vill få fram budskap. Det finns något rått och...
När energin sjunger genom namnet
Ylva
14 april 2026
Författare: Ylva
Det finns något särskilt med Ärkeängeln Sandalphon, men det är inte en enrgi som ropar högt eller kräver uppmärksamhet, det är mer som en mjuk vibration som lägger sig runt dig när du behöver det mest, nästan som om någon stämmer dig inifrån. För mig är Sandalphon den där...
Där trumman leder mig
Ylva
13 april 2026
Författare: Ylva
När jag gör min trumresa börjar allt med en känsla, inte en plan. Jag sätter mig där kroppen vill sitta, som om marken själv drar mig till rätt plats. Trumman ligger först tyst i knät som om den väntar på att jag ska hinna ikapp mig själv. Jag andas några gånger, inte för att...
0939-1147147
Ring nu!
23